Idé

I juli 2005 föddes den mest underbara lilla flicka man kan tänka sig - Isa Alva Linnéa Nordahl. Vi hade som föräldrar förmånen att båda två kunna vara hemma med Isa. Då var vi glada för det, nu är vi otroligt tacksamma. Vi gick på öppna förskolan och fikade på stan tillsammans med Isa och hennes kompisar från föräldragruppen. En otroligt mysig tillvaro, och vi njöt alla tre i fulla drag. Isa hade förmågan att kunna fängsla vem som helst som kom i hennes väg. Med en intensiv och undersökande blick hade hon alltid ögonkontakt med den som pratade med henne.

I november 2005 hamnade vi på barnsjukhuset i Lund. Isa hade fått leukemi. Som föräldrar till Isa, sa vi redan från början till varandra att det gällde att utnyttja Isas glädje till människor. Hon tyckte det var superspännande med alla nya människor runt henne, medan vi fick ta hand om oron inför undersökningar, behandlingar och provsvar. Det var en jobbig tid med en massa galna saker som man inte visste ens kunde existera. Men mitt i detta elände av tokigheter fanns en livsglad och pigg liten tjej, som trots tunga cellgifter lekte och utvecklades. Det var denna Isa som höll sina föräldrar flytande i en värld av tuffa besked. Isa hade det absolut jobbigt emellanåt, men hon tog aldrig på sig något lidande.

Ibland när ronden kom på besök kunde de vara hela sju stycken inklusive medicine kandidater. Isa följde som vanligt med i diskussionen och såg den som talade för tillfället rakt i ögonen. Det hände vid flera tillfällen att någon liten kandidat längst bak tyckte hon var gullig och vinkade på henne. Isa som var observant såg givetvis detta och vinkade tillbaka. Överläkaren längst fram som hade ordet trodde att det var honom eller henne som Isa vinkade på och vinkade "tillbaka". Isa preciserade då sin vinkning och pekade och vinkade omvartannat och alla vände sig om och upptäckte då den blyge kandidaten som plötsligt var i centrum.

I åtta månader bodde vi på barnonkologen, men när läkarna inte längre hade någon behandling att erbjuda flyttade vi hem. Isa var lika god och glad som alltid och hade absolut inte gett upp och inte heller vi. Vi sa till varandra att nu ska Isa bli frisk - är det ett mirakel som behövs, så går vi för det. Isa upptäckte glädjen i att få sitta på stranden och känna vågorna slå över fötterna. Hon älskade alla fjärilarna i våra fjärilsbuskar och tyckte det var oerhört spännande att knacka på fönstret till den lilla lekstugan i vår trädgård. Vi hade en bra sommar tillsammans, och faktum var att Isa själv lyckades med det som inte läkarvetenskapen lyckades med - hon tog ner cancern. Dock var hennes lilla kropp hårt tagen av alla cellgifter och en del tuffa infektioner under våren, och hjärtat orkade inte med den ansträngning som blev följden.

Vid lunchtid den 16 september 2006 dog Isa hemma i våra armar. Hon hade haft en svullen mage i knappt två dygn och hon slutade andas samtidigt som hjärtat stannade. Även om adrenalinet rusar på och att Isa skulle dö inte var vad vi varken hade räknat med eller ville skulle ske, kände ingen av oss tre någon panik.

I vår väg att hitta tillbaka till livet efter Isas död föddes idén med Loveisa. Loveisa manifesterar vår kärlek till Isa. Samtidigt som tankarna har kunnat ägnas åt något kreativt, kan vi göra något för andra barn och familjer som drabbas av cancer.

Vi hoppas att samhället i framtiden kan hjälpa alla barn till tillfrisknad. Inom vissa cancerformer har man kommit en bit på vägen, inom andra inte. Framförallt är det en tragedi för varje enskilt barn och för varje enskild familj, för patienten är inte sjukdomen. En tragedi som vi av hela vårt innersta hoppas ska sluta med att barnet blir friskt.

Genom att 10% av försäljningen går till Barncancerföreningen Södra vill vi göra tillvaron lite ljusare för föräldrar och barn – just då lite kan betyda så mycket.